Lär dig mer om pärlor!
Bjud hem dina vänner till en pärlkväll/dag med gemmologen Annie Bengtson.
Läs mer » |
Pärlans ursprung
Pärlor är av organiskt ursprung, och är alltså inte en ädelsten i ordets egentliga bemärkelse även om de ibland räknas in bland dem.  I alla tider har människan känt till pärlor och använt dem till smycken.
I gamla tider var pärlor en symbol för månen och ansågs ha magiska krafter som kunde bringa lycka och långt liv. De är speciellt uppskattade som bröllopsgåvor eftersom de också symboliserar renhet och kärlek.
Pärlor har också använts i medicinskt syfte, t ex mot feber och hjärtsjukdomar. Japanen Mikimoto, som var först med att odla pärlor, sa vid 94 års ålder att de två pärlor han ätit varje morgon sedan tjugo års ålder gett honom hans goda hälsa och långa liv. |
Äkta pärlor
Pärlor bildas i musslor, men av de många olika sorters musslor som finns, är det endast ett fåtal som kan producera pärlor. De bildas när något tränger in i musslan och irriterar den, t ex en parasit av något slag. För att skydda sig börjar musslan lägga på lager på lager av s k pärlsubstans, som till största delen består av kalciumkarbonat, och så blir det en pärla.  Pärlor som blivit till på naturligt sätt kallas äkta pärlor, eller orientaliska pärlor efter fyndigheterna i Persiska viken. Pärlor som bildats på ett naturligt sätt i sötvatten kallas äkta sötvattenpärlor.
På grund av vattenföroreningar mm finns det numera nästan inga musslor kvar som producerar äkta pärlor. De pärlor som finns i handeln är därför odlade. Det är bara på auktioner man kan stöta på orientaliska pärlor, men de är oftast mycket små och inte alls så fina som de odlade. Den naturliga produkten har faktiskt i det här fallet blivit utslagen av den inte helt naturliga. |
Odlade pärlor
Dessa är egentligen också en naturprodukt, fast de har fått lite hjälp av människan. Redan på 1200-talet kunde kineserna konsten att få små buddafigurer överdragna av pärlsubstans. Och faktum är att vår egen Linné på 1700-talet var den förste som lyckades odla fram en rund pärla. Men de försöken dog ut och sedan tog japanerna över. Odlingen kom igång i stor skala i Japan i början på 20-talet.
De japanska pärlorna odlas i Akoyamusslan, Pinctada Martensi på latin. Den är ca 10 cm i diameter, och pärlorna blir 2-10 mm stora. Det är en mycket känslig operation som utförs, där stor noggrannhet är viktig för att musslan ska överleva. Man placerar en rund pärlemorkula inne i musslan tillsammans med en bit mantelvävnad från en annan mussla. Det är viktigt att lite mantelvävnad kommer med eftersom det är den som gör att pärlsubstansen bildas. Sedan lägger man tillbaka musslan i vattnet, och den sätter igång med att lägga lager på lager av pärlsubstans runt inkräktaren.
Arbetet är inte klart med detta, utan musslan måste nu pysslas om på bästa sätt för att den ska klara sig så länge att en pärla hinner bildas. Var 14:e dag måste musslan rengöras med högtryckstvätt. Efter en månad kontrolleras varje pärla med röntgen för att se om pärlemorkulan ligger kvar mitt i mjukdelen. Efter 2-3 år är odlingen klar. Endast 50% av odlingen lyckas och av de håller bara 5% hög kvalitet.
Förr dök man i Japan efter musslorna som används i odlingarna, men numera odlar man även dem. Miljontals musslor växer upp i nätkassar, och även de måste skötas och rengöras ofta så de klarar sig tills det är dags att odla pärlor i dem. |
Odlade Söderhavspärlor
Dessa kommer från Burma, Indonesien och Australien. Där dyker man fortfarande efter musslor.  Musslan heter Pinctada Maxima och kan bli 30 cm i diameter. De odlas på samma sätt som Akoyapärlorna, men på grund av högre temperatur i vattnet blir varje lager av pärlsubstans kraftigare. Det tar 1-2 år tills pärlan är klar. De kan bli 8-20 mm stora och är mycket dyrbara.
I vattnen runt Tahiti lever en mussla som heter Pinctada Margaritifera. Från den får man pärlor som är grå eller svarta och mycket uppskattade. |
Odlade Sötvattenspärlor
Förr kallades de Biwapärlor eftersom de kom från sjön Biwa i Japan. De blev nästan aldrig runda utan såg mera ut som risgryn. Numera kommer de flesta sötvattenspärlor från Kina, och de är både runda och kan bli ganska stora. Upp till 7 mm är vanligast, men de kan faktiskt bli ända upp till 10 mm, även om så stora är sällsynta. Sötvattenspärlor är betydligt mindre komplicerade att odla och därför mycket billigare. Operationen är enklare eftersom endast mantelvävnad planteras in, inte någon pärlemorkula. Man kan få upp till 20 pärlor i varje mussla, och man kan också använda musslan flera gånger. Musslorna behöver inte heller rengöras vilket är en stor arbetsbesparing. |
Färger
Pärlor behöver inte alltid vara vita, utan de kan ha olika färger beroende på  vilken mussla som producerat dem. Det finns rosa, gröna, gula, bruna, blågrå och svarta. Här i Sverige är vita med lite dragning åt rosa de populäraste.
Pärlor finns också i många olika former, de som är ojämna kallas barocka. Runda och jämna pärlor med tjock pärlsubstans som ger god lyster är dyrbarast, men barocka kan vara nog så fina, bara de har god lyster vilket är det viktigaste när man väljer pärlor. |
Imiterade pärlor
Imiterade pärlor är helt konstgjorda, och det finns en mängd olika namn på dem. Majoricapärlan är väl den mest kända. De görs på så sätt att en rund glaskula får ett överdrag med en speciell lösning som görs av fiskfjäll. Kulorna doppas i lösningen ungefär som när man stöper ljus. De består alltså inte alls av någon pärlemor som många tror, fiskfjällslösningen gör att den får ett fint lyster. Snäckskalspärlor däremot har en pärlemorkula som kärna, och sedan består ytskiktet av en kemisk lösning. Det finns också många typer av plastpärlor i handeln.
Det finns ett ganska lätt sätt att skilja på imitationer och odlade pärlor. Eftersom odlade pärlor är uppbyggda med tunna lager som överlappar varandra, som ett kålhuvud ungefär, känns de sträva om man gnider dem mot framtänderna. En imiterad pärla har däremot en alldeles jämn och glatt yta. |
Var rädd om dina pärlor
Odlade pärlor är mycket ömtåliga. De har hårdhet 2½-4, och består av ca 86% kalciumkarbonat, 12% conchyolin och ca 2% vatten. Det är viktigt att man sköter dem väl om man vill att de ska bevara sin lyster. Smink, hårspray, parfym mm kan få pärlemorlagret att nötas bort så att pärlan ”dör”, dvs förlorar sin lyster. Har det hänt, finns det inget att göra åt det, pärlan kan inte ”återupplivas”. De är också känsliga för temperaturväxlingar. Lägger man varma pärlor på en kall yta, kan de spricka. Man bör torka av dem med en mjuk duk efter användning, eftersom även hudavlagringar kan skada pärlan. Pärlhalsband bör träs om med jämna mellanrum,  varje år eller ännu oftare beroende på hur mycket de används.
Till sist, pärlor är naturens gåva till oss. De bara ligger där vackra och perfekta från början, utan att man behöver vare sig slipa eller polera dem som man måste göra med ädelstenar. Om du har pärlor i din ägo är de därför väl värda att bli omskötta på bästa sätt. |
